igår kväll så satt jag å läste en artikel i en vecko tidning, om en tjej som råkat ut för nå fruktansvärt. visst är hennes historia fruktansvärd men mycket av det jag läste är inte direkt ur samma synvinkel som i det verkliga livet. hon har gjort mycket för att lyckas komma vidare, det är jätte bra, att hon ens står på benen är skit bra gjort när hon var dömd till ett liv som kolli. hon skaffade sig ett eget liv utan assistenter å har gjort mycket bra saker men ändå många saker som är sämre. tex så ville hon bevisa att hon kunna skaffa barn som dom inte heller sa att hon skulle kunna göra. så hon hittade en kille, hon bev med barn å hon födde henne med kejsarsnitt. sen börjde verkligheten komma ikapp å det visade sig att hon inte kunna ta hand om sin dotter som placerades i fosterhem. 

en del människor gör allt som står i sin makt för sina barn, men en del skaffar barn för att man ska ha barn, en del skaffar barn för att sen inte orka med dom å tycker att allt är jobbigt så då får nån annan ta hand om dom. 

hur kommer det sig att det kan bli så fel, det är nå som jag har funderat på men jag kommer inte fram till nå bra. jag säger inte att det är nå fel på just den här tjejen jag skrivit om. men att bevisa att man kan när man inte kan är fel. fel mot henne själv å fel mot barnet. jag hoppas att detta barn kan komma att flytta till sin mamma nån gång i framtiden. för bådas skull.

så funderar jag på dessa människor som jätte gärna vill ha barn men inte kan få barn av nån anledning, vad det är orättvist. dom som verkligen förtjänar att bilda familj dom kan inte men dom som kan dom gör det för att det sen ska gå snett.

nä nu har jag delat med mej av mina funderingar. så nu får det vara bra med det. =)

ÄLSKAR ALMA ALFONZ KARL Å ALBERT!!! <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3

puss kram